Idag i all tristess skickade jag iväg ett sms till en av de andra utlänska tjejerna som bor i stan, för att se om hon möjligtvis hade tid för något. Och visst, hon hade tid!
Efter lunchen för ett par veckor sedan kände jag att hon nog är någon jag klickar med.
Och klickade (eller pratade) gjorde vi i några timmar. Underbart!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar